Vi leder!

Under hela första varvet - 24 km - låg en "fotobil" framför tätklungan för att ta bilder när de svepte genom de klassiska partierna som Flugplatz, Fuchsröhre, Adenauer Forst, Bergwerk och Schwalbenschwanz. Och Björn Gannsjö i förstalaget såg givetvis att ge maximal utdelning till sponsorerna genom att ständigt ligga i täten i 600-mannaklungan.
Redan efter en dryg timmes cyklande föll mörkret över Eifelbergen och natten blev en adrenalinkick av sällan skådat slag. Alla vet ju hur mycket en cykellampa lyser. Att kasta sig nerför de snabba partierna i 70-80-ja över 90 km/h och hoppas att man minns var den inre kantstenen i kurvan befann sig - ja, det var skräckblandad förtjusning. Allra mest spännande för Torgny, Björn, Magnus och Magnus som aldrig tidigare åkt runt banan.
Vi "motorsportfolk" tyckte att det var en lika ny som fantastisk upplevelse att se banan från ett cykelstyre. Dessutom var det nästan exotiskt med en närmast ljudlös tävling på "Ringen". "Sportfolket" i våra lag förstod äntligen varför vi talat så passionerat, ja nästan förälskat om Nürburgring.
- Det här var den häftigaste bit asfalt jag någonsin cyklat, sa Magnus Hagström.
Hela loppet förflöt utan missöden. Men vi kunde konstaterat att åtminstone vi "bilfolk" hade underskattat den nästan 5 kilometer långa klättringen mot Hohe Acht... Inte ens första gången var den bekväm - och vi skulle ta den minst sex gånger vardera...