...och om jag bara...

När vi rullat hem till byn så togs vi emot med öppna armar av Gerry Nordström (tvåa från vänster på bilden) och Andrea på Blaue Ecke, redo med vätskekontroll innan efterlängtad varm dusch. Och eftersnacket var givetvis igång.
- I år var vi ju bara med för att se och lära, sa bragdmedaljören.
Ta det som ett löfte. Nästa år är vi tillbaka.
Snabbare. Lättare. Starkare. Snyggare.
Titeln "häftigaste teamfordonet i depån" har vi redan.
Och innan vi kröp till kojs så skänkte vi Wolfgang Fasching en tanke. Han cyklade ensam i 24 timmar. Hann med 28 varv (ett mer än vårt Lag 1) och hade därmed kommit bland de 100 bästa lagen.
- Man ryser bara av blotta tanken att åka upp till Hohe Acht 28 gånger på ett dygn.

Fler bilder från 24timmars "Rad am Ring" hittar du på dessa sajter:
www.marathon-photos.com (sökbart på startnr 1322 och 1324 i vårt fall)
www.mw-sportfoto.de/de/
www.ringfotograf.de (vackra bilder)
www.sportfotoart.de
www.racingpix.de

24 timmar senare...

24 timmar i "Det Gröna Helvetet" är över.
Allting har gått som smort. Ingen har försovit sig till växlingarna (ingen sov heller). Ingen har vurpat. Ingen har punkterat. Alla har kämpat. Några har kämpat mer än vad de trodde sig kapabla.
Till slut hamnade vi på 151:a respektive 274:e plats bland 450 anmälda lag. Vi är nöjda. Och trötta. Det här var en idrottsupplevelse som alla - trots våra olika bakgrunder - rankar väldigt, väldigt högt. Det var roligare än väntat. Det var jobbigare än väntat.
Det är dags att dra sig ner mot hotellet Blaue Ecke för mat, vätskebalans-återställning och det underbara eftersnacket.

Vi leder!

Under hela första varvet - 24 km - låg en "fotobil" framför tätklungan för att ta bilder när de svepte genom de klassiska partierna som Flugplatz, Fuchsröhre, Adenauer Forst, Bergwerk och Schwalbenschwanz. Och Björn Gannsjö i förstalaget såg givetvis att ge maximal utdelning till sponsorerna genom att ständigt ligga i täten i 600-mannaklungan.
Redan efter en dryg timmes cyklande föll mörkret över Eifelbergen och natten blev en adrenalinkick av sällan skådat slag. Alla vet ju hur mycket en cykellampa lyser. Att kasta sig nerför de snabba partierna i 70-80-ja över 90 km/h och hoppas att man minns var den inre kantstenen i kurvan befann sig - ja, det var skräckblandad förtjusning. Allra mest spännande för Torgny, Björn, Magnus och Magnus som aldrig tidigare åkt runt banan.
Vi "motorsportfolk" tyckte att det var en lika ny som fantastisk upplevelse att se banan från ett cykelstyre. Dessutom var det nästan exotiskt med en närmast ljudlös tävling på "Ringen". "Sportfolket" i våra lag förstod äntligen varför vi talat så passionerat, ja nästan förälskat om Nürburgring.
- Det här var den häftigaste bit asfalt jag någonsin cyklat, sa Magnus Hagström.
Hela loppet förflöt utan missöden. Men vi kunde konstaterat att åtminstone vi "bilfolk" hade underskattat den nästan 5 kilometer långa klättringen mot Hohe Acht... Inte ens första gången var den bekväm - och vi skulle ta den minst sex gånger vardera...

Äntligen dags!

Så stod våra två lag då äntligen på startlinjen på Nürburgrings legendariska start- och målraka. Men de sista veckorna hade varit en aning krokiga. Torgny och Magnus i lag 1 hade dragit på sig feta förkylningar och i lag 2 var fjärdemannen en snurrigare historia än "10 små negerpojkar". Kvällen innan avresa hade dock vice lagkaptenen Lennart "Doktor" Pehrsson hittat inte bara en utan två riktiga cyklister. Problemet var att båda ringde återbud nästa morgon - på avresedagen. Som sänd från himlen (ja, bokstavligen eftersom han fick flyga ner för att hinna i tid) kom Magnus Hagström, duktig triatlet in i laget. Själva gled vi ner till Adenau i Deltas lyxiga racingbuss. 22 timmars bussresa enkel väg, men det var inga problem med så trevligt sällskap och så hög komfort. Fast vi hade glömt alla DVD-filmer hemma...
Men nu stod vi alltså där. Tillsammans med 448 andra lag och bortåt 150 man som tänkte cykla 24-timmars helt på egen hand. Om vi är dårar, vad är då dessa 150 tappra?

Lagbild 1

Här är det så kallade "förstalaget". Fr.v. Michael Åhman, Torgny Mogren, Magnus Linnaeus, Gustaf Spjuth (reserv) och Björn Gannsjö.

Lagbild 2

Här är redaktionslaget som nu är redo att inom knappt tre veckor ge sig i kast med Nürburgrings nordslinga. Fr.v. Lars Rosén, Robert Swartling, Henrik Nyberg och Gunnar Dackevall.

Tävlingspremiär!

Söndagen den 27 augusti var det dags: Tävlingspremiär - ja, på cykel alltså - för fyra av lagens medlemmar. Sex man kom nämligen till S.A.T.S-loppet i Uppsala. Torgny, Björn, Gustav och Dr Pehrsson hade laga förfall. För Robert Swartling (som gör sig i ordning på bilden), Lars Rosén, Henrik Nyberg och Gunnar Dackevall var det debut i cykeltävlingssammanhang. Före start var det lite gny över att arrangören, 98-årsjubilerande CK Uni, hade kortat vår sträcka från 55 till 42 km. Efteråt var det lite mindre gnäll. Inte ens från Robert som på grund av dålig skyltning trots allt cyklade 55 kilometer... Samtliga cyklister från lagen höll sig i den främre halvan av fältet, mer avslöjar vi inte.

Nödrop (?) från Sälen

JULI 2006/
Plötsligt ringer Gunnar från Sälen till sin lagkamrat Lars.
- Har du någon aning om hur mycket 6 procents lutning är? Och hur det känns efter två kilometer?
Lasse lyssnar tyst vidare.
- Man tänker inte på det när man kör bil på banan, men stigningen på Nordslingan kommer att bli grym, fortsätter Gunnar som befinner sig i Sälen på semester med familjen. Men som passar på att träna att cykla i uppförsbacke också.
Så här är det:
Det finns inte tio meter på Nordslingan som är helt plana. Antingen är det utför eller uppför.
De första nio kilometerna är lätta: Ett tapp på nästan 350 meter i höjd.
Men sedan smäller det till. Från bron över landsvägen (Breitscheid) bär det iväg uppför hela vägen till Hohe Acht. En stigning på 4,8 kilometer med en genomsnittlig lutning på 6 procent.
Sista biten är det en bit över 10 procent.
Därav Gunnars telefonsamtal...

Tävlingsdräkterna!

JUNI 2006/
Själv har jag befunnit mig på Sicilien under hela månaden (35 grader varmt på dagarna, men underbart cykelbart på aftonen). Men under tiden har Kalas Sportswear gjort färdig designen för våra tävlingströjor.
Problemet är bara att dessa tröjor är extremt små i storlekar. Det var en och annan rodnande kind när knappt ens XXL ville räcka till...

En vän på vägen

MAJ 2006/
I maj fick jag äntligen montera en Garmin Edge 305 på styrstammen. En GPS-baserad cykeldator som faktiskt gör träningen roligare, och förhoppningsvis också betydligt mer vetenskaplig...
Den håller rätt på allt: Farter, tider, snittpulser, hur mycket det lutar, kaloriförbrukning. Och allt utan en enda sladd hängande på cykeln.
Det följer med ett program för att ladda hem till datorn - givetvis enbart för pc :-( – men allra roligast blir den med de "coachingsajter" som finns på nätet.
Själv har jag fastnat för Motionbased. Redan gratisversionen av den tjänsten bjuder på massor av överskådlighet. Coolast är möjligen att koppla till Google Map/Earth och kunna spela upp sin egen cykelrunda, med aktuell lutning/puls/hastighet.
Varning för beroende!

Olika falla ödets lotter

När man är småbarnspappa gäller det att hitta varje minut och varje rimligt sätt att få möjlighet att träna. Gabriel, 20 månader vid bildtillfället, tycker dock är träningspass över 20 kilometer är urbota trista...
Vilket påminde mig om en bild som jag fick från vår stjärncyklist Björn tidigare i vår. Där är han (längst till höger) på väg uppför den legendariska klättringen till Alpe d´Huez i de franska Alperna.
Skönt att se att lagkamraterna sköter sig.

Det kostar...

MAJ 2006/
...att ligga på topp, brukar det heta. Som alla andra hobbyprojekt så drar även 24-timmarscykling på Nürburgring en hyfsad budget. Cyklar, transporter, kläder.
Tack och lov får vi lite hjälp.
Kjell Harryson på Rodenstock kommer till träningslägret i Torsby och låter oss prova ut Porsche Design-glasögon. Coolt, sådana använder ju även Kenny Bräck.
Gamle vännen Gerry Nordström på tidningen Bike råkar ju dessutom äga hotellet Blaue Ecke i Adenau, den lilla staden som ligger vid Nürburgring. Honom plågar vi på hotellrum för hela truppen. Och fria öl efter målgång. Det senare lär ju inte bli så många...

Prylar, prylar, prylar

MAJ 2006/
Cykelsporten är en prylsport. En del behöver man, annat vill man bara ha.
- Roligast vore att ta en stor varuvagn i entrén och sedan gå runt och fylla den, säger Torgny när han, Gunnar, Robert och Lasse (vänstra bilden) är på Cykloteket i Stockholm för att prova ut sina nya Commencal-cyklar.
Till hjälp för detta har man Ted Kottulinsky, son till legendariske racerstjärnan Freddy, själv duktig bilförare också - men numera ägare till stadens mest växande cykelhandlare.
Det handlar inte bara om att plocka en cykel från hyllan. Benlängd ska mätas, sadlar ska provas till... men till slut rullar fyra nya Commencal-bågar ut från lokalerna.

Träningsläger

MAJ 2006/
När vägarna torkat upp var det dags att träffas i Torsby för att se hur medlemmarna skött vinterträningen. Lagledare Spjuth skickar iväg oss i riktning mot Hovfjället och en riktig värsting. Hans son Gustaf (som går på skidskyttegymnasiet och nu kan kalla sig reserv i laget, det gäller att ha en stark bänk som det heter på fotbollsspråk) och Torgny vet vad som väntar. Därav minerna, kanske. Hovfjället är en 3 kilometer lång stigning med närmare 10 procents lutning. Vi börjar inse att det nog blir till att dreva om innan vi ska tackla stigningarna på Nordslingan.
Andra dagen blir lugnare med en tur runt Fryken. Vi ser inte till Fröken Fräken. Däremot hittar Björn till Tossebergsklätten, en dryg kilometerlång backe med över 20 procents stigning som värst. "Underbart, som i Alperna" jublar han. Vi andra väntar vid backens fot. Skyller på fel utväxling...

Startnummer 1322 och 1324

JANUARI 2006/
Den 15 januari öppnar anmälan till "Rad-am-Ring". Vi hänger på låset, anmäler båda lagen och får startnummer 1322 och 1324. Vår tidiga anmälan gör också att vi får en Grand Prix-depåbox, en lyx som inte är alla lag förunnade...
Tävlingen ska köras i slutet av augusti och man tänker släppa in 500 lag. Till detta kommer drygt 100 ensamcyklister (!). 24-timmarsloppet ingår i en hel motionshelg när det också ska tävlas på mountain-bike, i löpning och på rullskridskor i, på och runt både Nordslingan och den nya GP-banan.
Bilden på förstalaget - Magnus, Michael, Torgny och Björn - är tagen i samband med laktattestet i Torsby i december.

Laktat-test i Torsby

DECEMBER 2005/Man får lära sig många nya ord.
Laktat-test innebär att du trampar på en testcykel tills det flimrar för ögonen. Då får du veta vid vilken puls din "mjölksyra-tröskel" befinner sig. I uthållighetstävlingar gäller det att ligga så nära - men inte över - den tröskeln.
Det är en vecka kvar till jul, och förstalaget har samlats i Torsby där vi på skidgymnasiet får hjälp av Råland Stridh att testa oss. Björn Gannsjö briljerar med sina värden, medan Torgny tar chansen att prova gymnasiets gigantiska rullband för rullskidor!
Vi andra njuter mest. Värdfamiljen Ragnar och Katarina Spjuth tar emot oss med öppna armar i deras villa och bjuder på middag som ger bestickkorgen full i Michelin-guiden.
Ragnar är förresten lagledare för Auto Motor & Sport Velo Racing Team.
Båda lagen. Fast det andra laget ville inte lära känna sin tröskel. Inte än.

Ett andralag? Ja!

OKTOBER 2005/
- Vi kanske också borde vara med? Jag menar jag har ju ändå kört fyra 24-timmars på "Ringen", säger förlagschefen Gunnar Dackevall vid eftermiddagsfikat.
Och så tittar han på vår marknadschef Lars Rosén.
Och så var andralaget ett faktum.
Ganska snabbt kompletterar vår annonschef Robert Swartling och Henrik Nyberg på systertidningen Classic Bike laguppställningen. Henrik - som cyklar regelbundet - anställs på tidningen med kravet att han ska vara med och cykla

Värvning 2: En bragdmedaljör

AUGUSTI 2005/
Tidningen hinner inte ens ut i butikerna förrän det ringer.
Det är den flerfaldige svenske mästaren i rally (som kartläsare) Ragnar Spjuth, boende i Torsby, i andra änden:
- Torgny vill vara med.
Torgny heter Mogren i efternamn och någon närmare presentation behövs väl inte. VM-gulden 1991 och 1993 och bragdmedaljen samma år räcker väl som meritlista. Senare har jag fått lära mig att Torgny har 91 SM-medaljer också. Fler än vi andra kan skrapa ihop...
Jag ringer Torgny.
- Du platsar, säger jag till honom.
Han är inte ensam bland våra läsare att vilja cykla Nordslingan. Under de närmaste veckorna får jag massor med brev och samtal från Auto Motor & Sport-läsare som också visar sig vara racercyklister...

En cykel i Vagnparken?

AUGUSTI 2005/
I vår tidning finns en avdelning som heter Vagnparken.
Där berättar tidningens medarbetare om sina bilar - om glädjen och vedermödorna.
En dag i augusti när jag kliver upp på redaktionen - efter att ha cyklat dit från Norrtälje - säger chefredaktören: "Micke, skriv om din cykel i Vagnparken".
Så blir det.
Dessutom passar jag på och kastar in en platsannons för att hitta en fjärde cyklist:
"I augusti 2006 väntar den ultimata kombinationen: 24-timmars på cykel på Det Gröna Helvetet, alltså Nürburgring. Vi saknar en fjärdeman i laget, och detta blir nu en platsannons: Du som är ams-läsare, racercyklist och Ringen-fan - hör av dig!"

Värvning 1

JUNI 2005/
Då är vi alltså två man till 24-timmarsloppet för cykel på Nürburgring. Min bror och jag.
- Min fru har en kusin som cyklar Vätternrundan på 8 timmar, säger lillebror Magnus en dag i juni.
Någon timme senare är succévärvningen klar: Björn Gannsjö, som älskar att cykla när det är uppför, är klar för laget. Han är dessutom Formel 1-fantast och passar bra in i mixen.

En idé föds

MAJ 2005/
Jag har alltid haft en stark längtan till Nürburgring. Till den fantastiska Nordslingan, dess historia i denna närmast mytiska miljö.
Dessutom cyklar jag. Racercykel.
Och en dag i maj 2006 upptäcker jag att det körs ett 24-timmarslopp på Nordslingan. Fyrmannalag. Racercykel. Vilken oslagbar duett.
Ringer min bror Magnus. Han är familjens verklige cyklist. Klart han ställer upp.